Du blev bränd-
Det gjorde rysligt ont i kropp o själ.
Det som hände lämna kvar ett sår.
Såret vill inte riktigt läka..
Du undrar varför. Varför vill det inte läka.
Det har lägt. Nästan iallfall. Ditt sår blev till ett ärr.
Ett ärr som ömmar. Du vet, ett ärr som inte riktigt kan läka helt.

Förr var du ensam. Tapper men ensam. Ville inte ta någon till dig..
Men när du väl öppna dig och lät dem komma. Känslorna översvämma dig.

Du har lärt dig mycket om känslor och Människans beteende.
Mycket kvar att lära..

---

Att bli nonchalerad gör ont.
Du färsöker lossa dess hårda vägg.
Men när du ej får det gensvar du vill och behöver. Då tar känslorna över.
Du, ingen människa som står någon nära förtjänar att bli illa behandlad.
Ju närmare du står dessto ondare gör det.

Att vara trsaig är inte lätt.
Att du har erfarenhetten är inte lätt det heller.
Du vill INTE känna igen vissa känslor. När dessa oinbjudna känslor dyker upp. Du fryser till is och du kan inte längre styra dina tankar. Du måste ge upp!

Du vet att det du har idag är något oerhört ovanligt för dig själv.
Men ack så besviken du blir. Du blir rädd. Livrädd. Tankarna far tillbaka till förr...

Du vet att det blir bättre.
Allt blir bättre med tiden..

Jag tänker inte ge upp!

Men endå gör det lika förbannat ont varje gång..

---