För ca 1½ månad sedan var min dåvarande sambo Niklas SVIN otrogen. Det tog 2 dygn innan jag uppfatta vad som igentligen hände.! Männsikan ställde mig praktist taget på gatan, inget hem ingen bil.
Lägenheten stod på honom och det var hans bil. Det låter säkert helt knas. Han var otrogen men det var jag som åkte ut..
Männsikan sittter och gråter över hans snesteg, talar om hur mycket han Älskar mig, fattar inte hur han kunnat göra detta mot oss/mig osv bla bla bla.. Men för att i nästa sekund fråga om han ska hjälpa mig att ordna flyttkartonger. Jag haja inte mycket då. Var fett omtummlad. Jag ville bara ut, ut från lägenheten och få disstans. Känna efter vad jag igentligen ville och kände. För tillfället ville jag till och med ha Oss tillbaka. Ville lösa detta, lösa det tillsammans. Det var väl endå vi två? Men När jag väl fått min disstans kom Ilskan.
*Jag vill inte ha tillbaka någon som inte lyfter ett endaste finger för vårt förhållande,
jag vill inte ha någon som ser data och öl som det roligaste i livet,
jag vill inte ha någon som enbart ger mig negativitet när jag själv kommer med nya ideer och är positiv,
jag vill inte ha någon som inte vågar testa något nytt,
jag vill inte ha någon som inte ser sex som något härligt och självklart i vardagen,
jag vill inte ha någon som inte kan tala om vad som "försegår" inne i ens huvud,
osv osv

Det hemskaste med alllt detta är att jag har tappat all tillit till killar, till kärleken. Denna människa som givit mig detta sår känner jag inte. Jag känner till hans yttre och hans dåliga sidor. Men i övrigt har jag ingen aning om vem han är. Jag har levt, delat säng med denna man i nästan 2 år.
                                       Detta skrämmer mig något otroligt !!