BannerFans.com

Att komma på sig själv..

NU e jag Bankrutt igen =P.... Betalat nästan alla räkningar, har 2 st jag har kvar. Väntar dock på att få hem fakturan =s


Idag började dagen med att jag försov mig IGEN!! Denna morgon blev det inget ryckande på axlarna och sucka.. Utan idag blev jag Ordentligt less på mig själv! Försökte ställa om alarmet till lite mer "otrevliga" tjut.. Men icke sa nicke. Ho vakna endå inte! Idag av alla dagar skulle jag ju verkligen vakna i tid för att hinna mina morgonsysslor. För idag skulle jag ha en lärling bredvid mig hela dagen. Gäller att visa bra intryck osv bla bla bla.. men det gick dock inte vägen.. Men men inga problem för mig, jag ser till att åter igen ställa om larmsignalerna + be mina vänner ringa och väcka mig + gå och lägga mig tidigare.. Och jag tror jag lyckas imorn !!!
Var välldans trötter idag, somna på soffan hemma hos Petra.. Så kan ju vara så att min kropp var lite slutkörd , eller? =P


Idag bar det av till Röntgen med Sky`pan.. Både Sky och hennes eventuella blivande Hane skulle röntgas, höfter och armbågar/knä..

Påvägen dit praddlar jag & Petra på i vanlig ordning medans lillskruttan "Kessi" suckar i baksätet, och jag som är avskedad kartläsare fick rycka in trots alla odds *haha*

När vi anländer, är redan 3 st från andra kennlar på plats för att röntga sina hundar. Petra hoppar ut ur bilen och går raka vägen in och börjar glatt med spänning tala med alla, i vanlig ordning.
Hon är trygg, hon vet vad hon pratar om, hon är på "trygga" marker. Det är inte jag..
Jag sitter kvar i bilen ett tag, börjar känna en oro smått sprida sig inom mig.. Får en känsla av olust.. Petra sticker ut huvudet genom dörren till kliniken och ropar in mig.. Sky hoppar glatt ut ur bilen och går utan osäkerhet raka vägen in till kliniken. Hon får sin spruta lungnande, av veterinär..
Sky blir vingligare och vingligare, börjar klättra i mitt knä och "åma" sig.. Till slut lägger hon sig ned.
Jag sitter och hör Petra i andra rummet pladdra på, spänd över vad Hanen får för resultat..

Jag ska in med Sky, det första Sky gör är att sätta sig ned och bajsar på sig. MIN STACKARS STACKARS ÄLSKADE FLICKA!!!! Ingen fara, jag torka upp allt och fönster öppnades =P.. Tyckte det nästan var skönt att det hände. För MIN del då givetsvis. Då hade jag ju något "viktigt" att göra.. Slippa vara ivägen och vara den där som bara står där som ett fån och inte hajar något..

Jag ser Petra och Veterinären lyfta upp min Kärlek på röntgen bänken.. Oj vad det högg till i min mage att se veterinären och tjejen som hjäpte till, hantera Sky där på bänken. Inte för att de hantera hene fel på något vis.. Men OjoJ det är ju MIN Bebis som ligger där.. Jag vill ju finnas vid hennes sida vad som än händer!! .. Jag ställer mig på kanten hoppas på att jag inte är i vägen, tyst och nyfiken.. Det visar sig vara bra resultat B-C höfter, utmärkta armbågar/knän. Rygg och länd perfekta.. Åhh så härligt!! Vågar dock inte jubla av lycka, då jag inte är 100.a på vad allt betyder osv osv..
Jag får till slut tillbaka min Sessa.. Hjälper henne på stapplande rangliga ben ut ur kliniken.. Tror vi ska åka hem med en gång.. sätter mig i bilen.. Petra och de andra står och babblar.. Vill stå bredvid, lyssna och lära.. Men det blockeras inom mig.. Min kropp säger strängt Nej.. Gå inte fram och stå där som ett fån..

Vi åker hemåt igen.. Pera talar om att allt gått bra, att hon e nöjd, att jag kan vara lugn för framtida höftproblem för Sky. För hon har inget som antyder på kommande problem.. Känner mig lugn.. Börjar slappna av igen.. Nu e det bara vi 4.a igen.. Petra Jag "Kessi" Sky.. När Petra pratar på, släpper vad jag tror e spänningen.. Jag är gråtfärdig.. Sitter med stor klump i halsen.. Vill inte gråta.. Känns nästan som om att jag satt och vänta på ett dödsbesked som vände och blev till ett besked av välmåeende isället.. Hmm jag vet inte.. Efter en stund släppte allt och jag var mig själv igen..

Varför blir jag så?? Vad va det som var så jobbigt egentligen?? Var det spänningen som släppte för oro över Sky?? Var det att vi kom längre bort från de jag inte kände, de som kunde så mycket om det jag tycker jag är bra på´?? Att jag kom ifrån en "mark" jag inte är säker på mig sjäälv i?? Hmm vet inte.. Det snurrar många olustiga tankar..



Look in the mirror, tell me what you see
Is there a whole in your chest where your heart used to be?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0