Alltid fattas något.. Men för mig saknas något av mig själv..
Jag saknar vissa delar, personlighetsdrag och sidor.

Det fattas "toppar" i mina känslor. Jag har inga. Sedan har jag inga direkt djupa "dalar" heller. Och det är jag givetsvis glad för..
Det som oxå fattas inom mig är dessa "lågor" / "tändningar" ..

Mina toppar menas= glädjerus
Mina dalar menas= mörka tankar, onda tankar och massvis med Tårar
Mina lågor menas= Rycken att ta tag i något projekt. Antingen möblera om, stortäda, anordna värsta festen osv osv

Ideer som alltid ploppat upp utav sig själv finns inte längre.. Jag vaknar aldrig med ett stort leende på läpparna. Flyger upp och gör frukost med överröst energi. Eller Vaknar och kommer på värsta roliga projket att göra under dagen.. Det är tråkigt..

Jag blir inte EXTREMT glad utav saker och ting, som jag blev förr. Jag får antsränga mig ofta för att visa min tacksamhet. Något jag aldrig behövt göra tidigare. Visst blir jag lika tacksam som förr. Men jag blir inte så pass glad att det sprudlar utåt .. Jag blir sällan inte sprudlande galet vimmsigt upphetsad över situationer jag ofta blev förr..

Ett exempel på hur jag har förändrats:
FÖRR= Jag kan sitta på toaletten. Ser att kranen i duschen inte skiner. Vad gör jag då?: jo jag tar tag i det med en gång. För dels tycker jag det ser illa ut, dels att jag vill ha det rent och frächt runtomkring mig. Det ska vara perfekt.. Jag sätter då igång. När jag endå håller på så passar jag på att rengöra hela badrummet. Tills det skiner och jag är nöjd..

IDAG= Jag ser badkarets handtag.. Jag suckar för mig själv.. Och tänker att det tar jag tag i om en stund.. En stund blir till att jag skjuter på det tills jag mår riktigt dåligt och skäms av att se det.. Då blir det bara halvdant gjort. Men men...

Varför jag är såhär??
Jo ni förstr det är detta Antidepp tabletter gör en till.. Nollställd.. Halvt känslolös.. Såkallat Balanserad!!

Tack för mig!